Svensk ordbok 2009, webbversion

vri`da sig verb vred vridit, pres. vrider vrid·er●göra en rörelse runt sin egen axel eller runt en fast punkt gärna i förhållande till fast under­lag e.d.; ofta mer el. mindre bildligt Nollvrida sig av skrattvrida sig av o­lust○äv. all­männareändra riktning vinden vred sig mot nord­ostvrida sig (av/i/ur ngt)vrida sig som en mask (på kroken)vrida sig mycket​ han fick vrida sig som en mask för att komma åt med penseln över­allt ○ äv. bildligt​ när journalisterna ställde mer in­gående frågor vred han sig som en mask sedan 1526Subst.:vbid1-393610vridande, vridning