substantiv ~n vurpor
vurp·an●omkullkörning
ofta med åtföljande (antydan till) rotation
vard.trafik.JFRcohyponym2volt 1cohyponymkullerbytta
han gjorde en vurpa med cykelnsedan 1933sv. dial. vurpa ’kast’; nära besl. med 1varp, 1varpa, värpa
2vur`pa
verb ~de ~t
vurp·ar●häftigt falla omkull
vanligen vid åkning el. körning
vard.trafik.vurpa med bilenvurpa på skridskorvurpa i skidbackenhon vurpade illa och skadade ett par ryggkotorvurpa (med/på ngt)sedan 1948Subst.:vbid1-393817vurpande;
1vurpa