Svensk ordbok 2009, webbversion
y`la
verb ~de ~t
yl·ar●ge ifrån sig gällt, utdraget läte
om t.ex. hund el. varg
zool.JFRcohyponymtjutacohyponym1gny
○äv. om person el. sakvisslande och ylande småpojkarylande sirenerylayla med vargarnasevarg 1
sedan 1680av ljudhärmande urspr.
Subst.:vbid1-398082ylande,
vbid2-398082ylning;
yl