Svensk ordbok 2009, webbversion

y`la verb ~de ~t yl·arge i­från sig gällt, ut­draget läte om t.ex. hund el. varg zool.JFRcohyponymtjutacohyponym1gny äv. om person el. sakvisslande och ylande små­pojkarylande sirenerylayla med vargarnasevarg 1 sedan 1680av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-398082ylande, vbid2-398082ylning; yl