Svensk ordbok 2009, webbversion

yng´el substantiv ynglet, plur. ~, best. plur. ynglen yngl·etvanligen plur. (en av) en större mängd av­komlingar till visst (lägre) djur, särsk. fisk el. grod­djur zool.JFRcohyponymavkommacohyponymungecohyponym1larv biyngelfiskyngelgrodyngelynglen kläcktes fram ur äggen (rommen) och började sitt frisimmande livsedan 1651till yngla Och ynglet som avlas i gölarnas slam blir fålar på flygande ben.Rune Lindström, Visa i midsommartid (tryckt 1946; musik Håkan Norlén)