substantiv ~en
ynn·est·en●(yttring av) välvilja
vanligen från högt uppsatt person
ngt högt.komm.samh.JFRcohyponymfavörcohyponymgunstcohyponymbevågenhet
ynnestbevisutbe sig en ynnestbevilja en ynnest○äv. om ställning där man åtnjuter välviljahan står högt i ynnest hos chefensedan 1501brev från biskop Hemming Gadd till Svante Nilsson om försoning med biskoparna (Styffe)fornsv. ynnist; bildn. till unna i den äldre bet. ’älska’