verb ~de ~t
yrk·ar●formellt kräva beslut
om viss åtgärd etc., särsk. vid sammanträde e.d.
komm.samh.yrka avslagyrka på fällande domåklagaren yrkade att kvinnan skulle häktas○äv. försvagateftertryckligt kräva
yrka (på) ngt/SATSsedan 1624jfr fornsv. yrkia ’arbeta; odla; utföra’; gemens. germ. ord (eng. work), besl. med orka, verk
Subst.:yrkande;
vbid2-398280yrkan