Svensk ordbok 2009, webbversion

ytt`erlighet substantiv ~en ~er ytter·lig·het·en●ngt som går långt ut­över normala gränser för handlande, tänkande etc. komm.JFRcohyponym2extremcohyponymgränsfall till­gripa så­dana ytterligheter som ett utegångs­förbudtexten är till ytterlighet pratig○ofta med före­ställning om ett normal­läge i mittenytterlighetspartifrån den ena ytterligheten till den an­draytterligheterna berör var­andra○äv. om handlingar som går ut­över gränserna för det normalaofta plur. gå till ytterlighetersedan 1749