Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ge`-el.-je`-]
substantiv ~n äv. vard. zigenarn, plur. ~, best. plur. zigenarna
zigen·ar·en●rom
land.yrk.sese2rom
sedan 1628av lågty. zigöner eller ty. Zigeuner med samma betydelse; av ovisst urspr.
Beteckningen rom bör föredras framför beteckningen zigenare.