Svensk ordbok 2009, webbversion

ärke- förled ●som ut­gör den främsta eller högsta av den före­teelse som fram­går av samman­hanget; särsk. i titlar e.d. Nollärkebiskopärkehertigärkeängel○äv. all­mänt förstärkande, vanligen av ut­tryck för negativa före­teelserärkebovärkelymmelärkenötärkereaktionärärkerivalsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ärke-; ur lat. ar´chi-; till grek. arkhos´ ’an­förare; härskare’; jfr monark