substantiv ~n ~r
å|bor·na●person som har stadigvarande besittnings- och nyttjanderätt till ngn annans jord
vanligen kronans; vanligen i fråga om en ärftlig rättighet
mest histor.jordbr.yrk.JFRcohyponymarrendator
åbodelningde flesta åbor äger numera sin jord genom s.k. skatteköpsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. aboe, till 3å och boe ’bebyggare’; jfr 1bo, nabo