Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`delägga verb ödelade ödelagt, pres. ödelägger öde|­lägg·er●göra helt o­användbar för människor NollJFRcohyponymförödacohyponymförhärjacohyponymskövla staden ödelades av bomb­flygetflera byar blev ödelagda av jord­bävningenman har ödelagt skogen med kal­hyggen○äv. i fråga om mer abstrakt förstörelseJFRcohyponymförstöra han har ödelagt hennes livödelägga ngtsedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. ödheläggia Subst.:vbid1-403097ödeläggande, vbid2-403097ödeläggning; ödeläggelse