Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`vertag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en över|­tag·et1läge (för ngn) som inne­bär behärskning av situationen på annan parts bekostnad komm.JFRcohyponymöverlägecohyponymdominans ha ett övertag över ngnha ett moraliskt övertagut­nyttja sitt övertagNN hade övertaget i diskussionenhan hade ett psykologiskt övertag över ON efter­som han hade besegrat honom i deras tidigare möten○äv. mer konkrethemma­laget hade övertaget men lyckades inte göra målett övertag (över ngn/ngt)sedan 17952det att över­ta ngt genom köp, byte e.d. ekon.övertag av förstahands­kontrakt○äv. om penning­summa som lämnas i ut­byte, särsk. vid bostads­affärför att få kontrakt på lägenheten var de tvungna att betala 100 000 i övertagövertag (av ngt)sedan 1966