Svensk ordbok 2009, webbversion

al`manacka substantiv ~n almanackor almanack·an1häfte e.d. med över­skådlig förteckning över årets dagar ofta med diverse upp­lysningar kring årets dagar, bl.a. dagens namn, och plats för noteringar av mötestider bok.tid.SYN.synonymkalender 2 väggalmanackaSka vi komma över­ens om en ny tid? – Ja, då får jag ta fram min almanackasedan 1540av medeltidslat. almana´chus med samma betydelse; av grek. almenikhiaka´ ’egyptiska kalendrar’ 2häfte med upp­lysningar om kommande år som namns­dagar, astronomiska till­dragelser m.m. bok.tid.JFRcohyponymkalendariumcohyponymkalender 2 sedan 1734