Svensk ordbok 2009, webbversion

kalen´der substantiv ~n kalendrar kal·endr·ar1system av regler för hur tiden in­delas och mäts särsk. om förhållandet mellan år, månader och dagar tid.SYN.synonymtideräkning kalenderdygnkalenderården gregorianska kalendernden tide­räkning som på­bjöds av påven Gregorius XIII 1582 och som än­nu gäller​ först 1753 gick Sverige över till den gregorianska kalendern och det året följdes den 17:e februari av den 1:a mars den julianska kalendernden äldre typ av tide­räkning som i Sverige an­vändes fram till mitten av 1700-taletoch som räknade året ngt för långt, vilket gav upphov till förskjutningar​ i den julianska kalendern in­föll vinter­solståndet den 13 december sedan 1593via ty. av lat. calenda´rium ’skuldbok’, till calen´dæ ’den första dagen i månaden (för räkenskaperna)’ 2liten bok med förteckning över årets dagar som bl.a. an­ger tid­punkter för helgerna och lämnar vissa astronomiska upp­gifter bok.tid.SYN.synonymalmanacka 1 JFRcohyponymkalendariumcohyponymalmanacka 2 sedan 15813periodiskt (vanligen årligen) ut­kommande bok med (katalogartade) upp­gifter på visst om­råde ofta katalogliknande bok.tid.statskalendernsedan 1761