substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
arv·et●övergång av (visst) värde från en avliden till efterlevande
spec. om sådan övergång som regleras genom lag
biol.jur.JFRcohyponymkvarlåtenskap
lyfta ett arvgården gick i arv från far till son○äv. om själva kvarlåtenskapenklockan var ett arv efter farmodern○äv. bildligthistoriskt givna omständigheter
arvet från Greklandvårt nationella arv○spec. biol.övergång av egenskap från föräldrar till barn
arvsmassadet mörka håret var ett arv från modernden klassiska debatten om arv och miljöett arv (efter/från ngn/ngt)sedan 1000-talett.ex. runristad berghäll, Hilleshög, Upplandrunform arfi (dat.); fornsv. arf; nord. ord, samhörigt med lat. or´bus, grek. orfanos´ ’föräldralös’; jfr urarva, ärva
Arvet ej förspill.Psalmboken 566:4 (Johan Olof Wallin 1816)
2arv
substantiv ~en
äv.
ar`vear`ve
~n
arv·en●ofta i sammansättn.
(typ av) nejlikväxt med små stjärnformade vita blommor
bot.JFRcohyponymnarv 1
hönsarvvåtarv○äv. om vissa viveväxter (med olikfärgade blommor)penningarvrödarvsedan mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. arve; av ovisst urspr.