Svensk ordbok 2009, webbversion

narv substantiv ~en narv·en1ofta i sammansättn. typ av nejlik­växt med små stjärnformade blommor vita el. röda bot.JFRcohyponym2arv krypnarvrödnarvsandnarvsedan ca 1645till 2arv; trol. upp­kommet genom felaktig upp­lösning av vattenarv 2över­sidan av (djurs) läder­hud av betydelse för lädrets ut­seende; ofta med tanke på lädret matrl.narvsidanarvytareliefartad narv○äv. ngt ut­vidgatkonst­gjord narvsedan 1685av lågty. narwe med samma betydelse; samma ord som ty. Narbe ’ärr’, besl. med eng. narrow ’trång’ och nar