substantiv ~n äv. vard. avbytarn, plur. ~, best. plur. avbytarna
av|byt·ar·en●person som ersätter ngn annan i viss funktion
särsk. i vissa lagspel men äv. allmännare
sport.yrk.JFRcohyponymersättarecohyponymreserv
avbytarbåshan tröttnade på att alltid vara avbytare och bytte klubb○spec. om avlösare till lantbrukarei somras jobbade hon som avbytare på en bondgårdavbytare (till ngn)sedan 1891