Svensk ordbok 2009, webbversion

reser´v substantiv ~en ~er re·serv·en●an­ordning som finns till­gänglig för att vid behov ersätta (ordinarie) an­ordning med samma funktion af.JFRcohyponymresurs reservproviantreservutgångoljereservhålla pengar i reservde har några konserv­burkar i reserv hemmabehåll gärna de gamla glas­ögonen som reserv○ofta om person(al), spec. om personal­grupp i försvaret som inte är yrkes­militärer men upprätt­håller till­räcklig kompetens för att vid behov sättas inreservofficerkapten i reserven○spec. äv.person som vid behov kan ersätta person som är ordinarie eller har företrädes­rätt JFRcohyponymavbytarecohyponymersättare hon står med som reserv på antagningslistan○spec. äv. i sport­sammanhang, särsk. lag­sporterreservlagreservmålvakthoppa in som reservhan tröttnade på att vara reserv och sökte sig till en annan klubbNN blev skadad så de fick sätta in en reserv○äv. mer abstraktbegåvningsreservkraftreserv(i) reserv, reserv (för ngn)sedan ca 1710av fra. réserve med samma betydelse; till reservera