verb avvärjde avvärjt, pres. avvärjer
av|värj·er●hindra (ngt hotande) att ske eller lyckas
mil.JFRcohyponymavstyracohyponymstoppa 1cohyponymavslå 2
flygangreppet avvärjdeslönelyften avvärjde strejkhoteten trafikolycka som ingen kunde avvärjahan gjorde en avvärjande gestavvärja ngtsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. afväria
Subst.:vbid1-111871avvärjande,
vbid2-111871avvärjning