Svensk ordbok 2009, webbversion

ax´el substantiv ~n axlar axl·ar1kropps­del som ut­gör fäste för arm särsk. med tanke på den karakteristiska övre begränsnings­linjen admin.med.JFRcohyponymskuldra axellängdaxelväskahan bar barnet på axlarnahon drog sjalen tätare om axlarnahan hivade upp bräderna på axeln○ofta äv. i ut­tryck för att an­ge (grad av) styrka e.d.breda axlarhan var smal över axlarna som ett barn○äv. om mot­svarande del på klädes­plaggaxelvaddi år ska det vara raka axlar i­genen tyngd faller från ngns axlarsetyngd 2 klappa ngn på axelnberömma ngnibl. på ett nedlåtande sätt​ många politiker klappade små­företagarna på axeln under val­rörelsen rycka på axlarnavisa lik­giltighet​ det som tv-tittarna upp­rördes av i fjol kommer de an­tagligen att rycka på axlarna åt i år se ngn/ngt över axelnse ner på ngn/ngt​ så­väl kollegerna som grannarna såg honom över axeln sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. axl; gemens. germ. ord, besl. med lat. a´la ’arm­håla; vinge’ och axill´a ’arm­håla’ 2stångliknande maskin­del som roterar eller som ngt roterar kring anv. för över­föring av vrid­moment rum.tekn.axellageraxeltapphjulaxelo­lyckan orsakades av ett brott på axeln○äv. bildligt om (tänkt) linje, (bärande) del e.d. som ngt roterar el. (symmetriskt) grupperar sig kringblomaxeljordaxelkoordinataxeljorden snurrar ett varv runt sin egen axel på ett dygnaxeln Rom–BerlinTysk­land och Italienoch deras allierade, före och under andra världskriget​ 1936 tillkänna­gav Hitler och Mussolini axeln Rom–Berlin sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. axul; nord. ord, besl. med lat. ax´is ’hjul­axel’ och trol. med axel 1