Svensk ordbok 2009, webbversion

bär substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bär·et●liten frukt med saftigt kött ofta söt; vanligen inkluderande vissa liknande sten­frukter, sken­frukter och nötter (el. an­dra liknande växtbildningar) bot.bärkorgbärmarkerblåbärkörsbärsöta bärsura bärmogna bäri allemans­rätten in­går rätten att plocka bär och svamp○i botaniska samman­hang vanligenfrukt med allt­igenom saftig fruktvägg vanligen flerfröig gurkan är egentligen ett bärvara lika som bärse4vara 2 sedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. bär; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.