verb ~de ~t
bak|tal·ar●tala illa om (ngn) i hemlighet
utan vederbörandes vetskap, i syfte att skada
komm.JFRcohyponymförtalacohyponymsmutskasta
hon blev baktalad av sina konkurrenterbaktala ngnsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. baktala, till bak ’rygg’ och tala
Subst.:vbid1-112773baktalande;
vbid2-112773baktal,
vbid3-112773baktaleri