Svensk ordbok 2009, webbversion

bank`a verb ~de ~t bank·ar1slå upp­repade gånger vanligen så att det hörs NollJFRcohyponym2slå 1 hjärtat bankadenågon bankade på dörrenbanka (med ngt) (i/mot/på ngn/ngt)sedan 1400-25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. banka; trol. ur fornnord. banga ’slå’; ev. ljud­härmande, jfr 2bang 2luta (flyg­plan) kring dess längd­axel trafik.banka (ngt)sedan 1958av eng. bank med samma betydelse, till bank ’sluttning’; jfr 1bank Subst.:vbid1-113476bankande, vbid2-113476bankning; vbid3-1134763bank (till 1)