substantiv benranglet, plur. ~, best. plur. benranglen
ben|rangl·et●skelett efter människa
med.JFRcohyponymbenstomme
○ngn gång för att beskriva svårt avmagrad personhennes kropp var ett benrangel efter sjukdomen○ofta med tanke på skräckeffekter e.d.en nattlig rysare med vampyrer och rasslande benrangelsedan 1640till ben och rangla