Svensk ordbok 2009, webbversion

bevitt´na verb ~de ~t be·vittn·ar1vara när­varande för att betrakta och studera ngt händelse­förlopp e.d. jur.psykol.samh.stora åskådar­massor bevittnade processionenpubliken fick bevittna en mycket väl­spelad match○äv. mer abstrakt, ofta med avs. på händelse­förlopp med stor tidsutsträckning(fort­löpande) följa det är tråkigt att bevittna en stor konstnärs gradvisa förfallbevittna ngt/SATSsedan 1838se vittna 2in­tyga riktigheten eller giltigheten av ngt dokument e.d. samh.SYN.synonymvidimera JFRcohyponymvittna 1 vill du bevittna min namn­teckning?kopian är inte bevittnadbevittna ngt/SATSsedan 1710Subst.:vbid1-118326bevittnande, vbid2-118326bevittning