Svensk ordbok 2009, webbversion

blick`fång substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en blick|­fång·et1om­råde som direkt över­skådas av blicken rum.SYN.synonymsynfält JFRcohyponymblickfält fabriken är en källa till förtret för alla som har den i blickfånget dagarna i ända○särsk. bildligt om (tankemässig) upp­märksamhetJFRcohyponymblickpunkt händelsen är på väg att falla ur blickfånget(i/ur) blickfångetsedan 1947; 1965 i bildlig bemärkelse2ngt som naturligen fångar blicken av­siktligt el. o­avsiktligt Nollföre­taget försökte sälja sport­bilar med lätt­klädda flickor som blickfångborgen ligger uppe på berget som ett blickfång för turistensedan 1944