Svensk ordbok 2009, webbversion

blick`punkt substantiv ~en blick|­punkt·en●om­råde som bestäms av blickens in­riktning vanligen upp­fattat som mer el. mindre punkt­formigt med.○äv. bildligt om (tankemässig) upp­märksamhetJFRcohyponymblickfång 1cohyponymblickfält klimat­frågorna har kommit i blickpunkten(i) blickpunktensedan 1896