Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
blick|punkt·en●område som bestäms av blickens inriktning
vanligen uppfattat som mer el. mindre punktformigt
med.○äv. bildligt om (tankemässig) uppmärksamhetJFRcohyponymblickfång 1cohyponymblickfält
klimatfrågorna har kommit i blickpunkten(i) blickpunktensedan 1896