Svensk ordbok 2009, webbversion

bov substantiv ~en ~ar bov·en●brottslig person särsk. om ngn som begått lindrigare brott ibl. ngt skämts.yrk.JFRcohyponymskurkcohyponymförbrytare bovtypteaterbovjaga bovarbovar och banditer○äv. försvagatvard.nu har den boven förstört tvätt­maskinen i­gen!boven i dramatden eller det som vållat de aktuella problemen​ många drabbas av brand i december månad, och det är ofta levande ljus som är boven i dramat sedan ca 1430Själens tröstfornsv. bove; av lågty. bove med samma betydelse, urspr. trol. ’gosse’ (jfr ty. Bube ’pojke’)