Svensk ordbok 2009, webbversion

bråd adjektiv brått 1som kräver eller ger upp­hov till snabb handling ofta med in­slag av jäkt Nolldet är bråda dagar nu i slutet av terminen○ofta med syftning på viss personJFRcohyponymbråttom hon fick brått att ge sig där­ifrånsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. braþer, urspr. ’het’; besl. med ty. braten ’steka’; jfr villebråd 2hastigt på­kommande Nollderas kärleks­affär fick ett brått slut○spec. i ett fast ut­tryckond bråd dödsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen