[-aŋ´tel.-an´t]
substantiv ~en ~er
brilj·ant·en●diamant slipad i särskild form
nämligen två stympade pyramider med gemensam bas
kläd.briljantringsimilibriljantbriljanterna i kröningskronan○äv. om andra ädelstenar slipade i samma form○äv. allmännareädelsten
ngt åld.sedan 1747se 2briljant
2briljant
[-aŋ´tel.-an´t]
adjektiv,
neutr. ~
brilj·ant●utomordentligt framstående
på ett iögonfallande sätt
admin.psykol.JFRcohyponymglänsandecohyponymypperligcohyponymgenial
i titelrollen gjorde NN en briljant prestation○ibl. spec.utomordentligt begåvad
en briljant ung matematikersedan 1803av fra. brillant med samma betydelse, till briller ’lysa’; nära besl. med lat. beryll´us ’beryll’; jfr beryll, brillor