Svensk ordbok 2009, webbversion

brottstycke [bråt`-] substantiv ~t ~n brott|­styck·et●liten, till­fällig del särsk. av ngt abstrakt NollJFRcohyponymfragmentcohyponymstyckverk genom dörren kunde de bara upp­fatta brottstycken av sam­taletbrottstycken av det förflutna dök då och då upp i med­vetandetsedan 1789