Svensk ordbok 2009, webbversion
brottstycke
[bråt`-]
substantiv ~t ~n
brott|styck·et●liten, tillfällig del
särsk. av ngt abstrakt
NollJFRcohyponymfragmentcohyponymstyckverk
genom dörren kunde de bara uppfatta brottstycken av samtaletbrottstycken av det förflutna dök då och då upp i medvetandetsedan 1789