Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
frag·ment·et●tillfälligt lösrivet eller bevarat stycke som inte är en naturlig del
av viss helhet
utstr.JFRcohyponymbrottstycke
ett program med fragment ur kända filmerett fragment av en stympad skulptur○äv. mer abstraktvarje teori innehåller troligen något fragment av sanningenett fragment (av/ur ngt)sedan 1673av lat. fragmen´tum ’stycke; spillra’, till frang´ere ’bryta; krossa’; jfr fraktion, fraktur, fragil