adjektiv ~t
bruk·lig●som utgör ett förhållandevis allmänt bruk
NollJFRcohyponymvanlig
ett fullt brukligt uttryckhon angav inte syftet, vilket annars är brukligtdet är brukligt att man tackar för senast när man varit bortbjudensedan 1526Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
bruk·lig●som utgör ett förhållandevis allmänt bruk
NollJFRcohyponymvanlig
ett fullt brukligt uttryckhon angav inte syftet, vilket annars är brukligtdet är brukligt att man tackar för senast när man varit bortbjudensedan 1526