Svensk ordbok 2009, webbversion

va`nlig adjektiv ~t van·lig●som före­kommer ofta i tiden el. rummet, och där­för inte är anmärknings­värd admin.JFRcohyponymallmän 1cohyponymordinär han har ett vanligt namnmask­rosen är ett vanligt o­gräspappor med barn­vagnar är nu­mera en vanlig syn○särsk. med ton­vikt på genom­snittlighetall­daglig och föga märk­värdig en helt vanlig dagen vanlig dödligen vanlig enkel människalite vanlig enkel hövlighetlön­tagare i vanliga inkomst­lägensom politiker levde hon högt på att hon var så vanligdet var den gamla vanliga historien: han hade träffat en annan○äv. i ut­tryck för att ngt är el. sker efter vananJFRcohyponymbruklig allt var som vanligtdet är inte värre än vanligthon var glad som vanligtde möttes på det vanliga ställetstolen stod på sin vanliga plats○spec. med an­tydan om önsk­värdhetpå den här arbets­platsen är det vanligt att man diskar sin kopp självkom i vanlig ordning, klockan 8○äv. i en skämts. konstr.våra vanligaste under­hållare○äv. substantiveraten prestation ut­över det vanligasedan 1523bildn. till 1van; jfr ovanlig Den gamla vanliga skalligheten Den gamla vanliga skalligheten Den gamla vanliga skalligheten Den gamla skamliga vanligheten Den gamla vanliga skamligheten Den gamla skamliga vänligheten Den gamla vänliga svamligheten Den gamla flabbiga hemligheten.Gunnar Ekelöf, Perpetuum mobile (i Strountes, 1955)