[-voe´-]
verb ~de ~t
des·avou·er·ar●offentligt ta avstånd från
ståndpunkt el. åtgärd av kollega, underordnad e.d. som normalt kunde väntat sig lojalitet
komm.JFRcohyponymförneka 2
rektorn desavouerade fysikläraren inför hans egen klassdesavouera ngnsedan 1852av fra. désavouer med samma betydelse, till dés ’isär’ och avouer ’erkänna’, till vœu ’löfte’; jfr devot, votum
Subst.:vbid1-134129desavouerande,
vbid2-134129desavouering