Svensk ordbok 2009, webbversion

1detekti´v substantiv ~en ~er de·tekt·iv·en●civil­klädd polis­man eller privat­person som ut­för under­sökningar för att ut­reda brott­mål samh.yrk.SYN.synonymdeckare 1 JFRcohyponymkriminalpolis 2 privatdetektivhon skuggades av två detektiveren detektiv från Scotland Yard○ofta som huvud­figur i kriminal­romanerdetektivgåtamästerdetektivsedan 1872av eng. detective med samma betydelse, till detect, se detektera
2detekti´v adjektiv ~t de·tekt·iv●som har att göra med ut­redning av brott mindre brukl.samh.böcker med detektiva in­slagkriminal­polisen kallades förr detektiva polisensedan 1851se 1detektiv