[diŋ`na]
verb ~de ~t
dign·ar●långsamt sjunka ihop
på grund av för stor påfrestning
NollJFRcohyponymknäa 1
hon dignade under bördan○äv. mer el. mindre bildligt, särsk. i uttryck för överflöddet dignande smörgåsbordetträden dignar av frukt○äv. bildligtmånga dignade under skattetrycketdigna (av/under ngt)sedan 1678jfr isl. digna ’bli mjuk’, deigr ’mjuk’; besl. med deg
Subst.:vbid1-135033dignande