Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
deg·en●mjuk, sammanhängande, formbar massa av mjöl, vätska m.m. som man bakar bröd av
kokk.rum.degskrapakakdegsurdegarbeta degen smidigknåda degenkavla ut degenlåt degen jäsa under bakduk i 45 minuterlåt degen vila en stund i kylskåpet○äv. om annan massa med liknande konsistenssprängdegen deg (av ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. degher; gemens. germ. ord, eg. ’ngt mjukt, formbart’; besl. med figur; jfr diger, digna