Svensk ordbok 2009, webbversion
[-aŋ´sel.-an´s]
substantiv ~en ~er
dis·krep·ans·en●störande brist på överensstämmelse
t.ex. mellan teori och praktik el. mellan syfte och metod
vetenskapl.JFRcohyponymdiskordanscohyponymdisproportion
diskrepansen mellan hans lära och hans handlandediskrepans (med ngt), diskrepans (mellan ngra)sedan 1634av ty. Diskrepanz med samma betydelse; till lat. discrepa´re ’missljuda (om musikinstrument)’; jfr krepera, krevera