substantiv ~en
drift·en1okontrollerad förflyttning med ström eller vind
geogr.geol.sjö.sanddriftsnödriftvästvindsdriftenfartyget kom på drift i stormenisberget befann sig på drift söderut○äv. allmännareokontrollerad (tänkt) rörelse
hans glasögon är på drift någonstans i röranstöldgodset är antagligen på drift i Stockholm○äv. bildligt i uttryck för asocial livsföringungdom på drift i storstadsdjungeln○äv.avlagring uppkommen genom transport från en plats till en annan
(på) driftsedan ca 1710jfr fornsv. drift ’drivande’; gemens. germ. ord; till 1driva
2användning av (viss) resurs
tekn.drift(s)cheffabriksdriftgruvdriftrovdriftreaktorn tas i full drift nästa årfem timmars drift per dagbilen är billig i driftett konsortium svarar för driften vid fabriken○äv. om (viss typ av) energitillförsel (till maskin e.d.)batteridriftjetdriftraketdriftångdrift○ibl. skämts.barnen är ganska dyra i drift(i/ur) drift, drift (av ngt)sedan 17273skämtande i förlöjligande syfte
satiriskt el. hånande
komm.JFRcohyponymgyckel
pjäsen är en blodig drift med allt vad makthavare och byråkrater heterdrift (med ngn/ngt/SATS)sedan 18432drift
substantiv ~en ~er
drift·en●medfött, underliggande behov
psykol.driftimpulsdriftstillfredsställelsedriftstyrdkönsdriftsexualdriftdunkla driftersexuella drifterundermedvetna driftermänniskans lägre driftermänniskans drift till fortplantning○äv. ngt allmännareskapardriftmänniskans drift att förändra världendrift (till ngt/att+V), drift (att+V)sedan 1704se 1drift