Svensk ordbok 2009, webbversion

du´bier substantiv, plur. dubi·er●tvivel på äkthet el. ändamåls­enlighet komm.JFRcohyponymmisstanke han hade sina dubier om det lämpliga i före­tagetsedan 1666plur.bildn. till lat. dub´ium ’tvivel’, till du´o ’två’; jfr duo