Svensk ordbok 2009, webbversion
du´bier
substantiv,
plur.
dubi·er●tvivel
på äkthet el. ändamålsenlighet
komm.JFRcohyponymmisstanke
han hade sina dubier om det lämpliga i företagetsedan 1666plur.bildn. till lat. dub´ium ’tvivel’, till du´o ’två’; jfr duo