Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n, plur. ~r äv. ~s
duor·na1musikstycke för två stämmor
instrument el. sångröster
musikJFRcohyponymduett
pianoduoen duo (för ngra)sedan 1799av ita. duo ’duett’; av lat. du´o ’två’; jfr dubier, duett
2par av samverkande (väl samspelta) personer
admin.sociol.JFRcohyponymradarpar
anfallsduosångarduosedan 1916