Svensk ordbok 2009, webbversion
verb eftersatte eftersatt, pres. eftersätter
efter|sätt·er●ofta perf. part.
underlåta att tillräckligt ägna sig åt
NollJFRcohyponymförsummacohyponymåsidosätta
barnens intressen eftersattes när föräldrarna skilde sigbarnomsorgen i kommunen är eftersatteftersatta grupper i samhälleteftersätta ngn/ngtsedan ca 1680Subst.:vbid1-141063eftersättande