substantiv ~en ~ar
ek·en●typ av kraftigt lövträd med parflikiga blad och släta ollon
samt hårt och hållfast virke
bot.skogsbr.ekbackeekdungebergekskogseken knotig, lummig gammal ek○äv.eke
ekbordekparkettekskåpen bokhylla i kalkad ek○äv. om liknande trädeksläktetjärnekkorkeksteneksedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ek; gemens. germ. ord; trol. besl. med lat. æ´sculus ’ett slags ek’ och grek. aigil´ops ’ett slags ek’