Svensk ordbok 2009, webbversion

eskort [-årt´] substantiv ~en ~er eskort·en●person(er) som följer med annan (viktig) person eller viktigt före­mål som skydd (och sällskap) äv. med tanke på for­don e.d. af.JFRcohyponymkonvojcohyponymuppvaktning 3 eskortfartygeskortuppdragpoliseskortfångarna fick en eskort på fyra personerflyg­planet fick eskort av två jakt­flygplandet kändes trevligt att ha manlig eskort till natt­bussen○äv. om skyddande handling ut­förd av sådan(a) person(er)under eskort av sex vakter fördes fångarna i­vägkaptenen tog tacksamt emot eskort○äv. förskönande om finare prostitueradhon arbetar som eskort åt rika affärs­mäneskort (av ngn/ngt)sedan 1625av fra. escorte med samma betydelse; av ita. scorta med samma betydelse, till scorgere ’iakt­ta; led­saga’