Svensk ordbok 2009, webbversion

upp`vaktning substantiv ~en ~ar upp|­vakt·ning·en1fram­förande av hyllning till ngn komm.studentuppvaktningpå födelse­dagen blev det stor uppvaktning○ibl. med mer el. mindre erotisk inne­bördhon betackade sig för hans uppvaktninguppvaktning (av ngn) (med ngt)sedan 16272besök hos makt­havare i syfte att ut­öva på­verkan komm.samh.LO:s uppvaktning av närings­ministernuppvaktning (av ngn)sedan 17373grupp personer som har till upp­gift att befinna sig i närheten av viss (högt upp­satt) person för att vid behov bi­träda admin.serv.JFRcohyponymeskort konungens uppvaktning○äv. om personer som bevakar viss person, särsk. i boll­spelNN slet sig loss från sin uppvaktning och kom i skott­lägesedan 1673