verb ~de ~t
eskort·er·ar●fungera som skyddande sällskap för
viktig person el. viktigt föremål; om person(er) el. föremål
af.JFRcohyponymfölja 2
en polisbil eskorterade dem ut ur staden○äv. försvagatfölja
sekreteraren eskorterade henne ut ur rummeteskortera ngn/ngt (ngnstans)sedan 1729Subst.:vbid1-144345eskorterande,
vbid2-144345eskortering;
eskort