Svensk ordbok 2009, webbversion

förlägg´a verb förlade förlagt, pres. förlägger för·lägg·er1till­dela (ngn eller ngt) som ut­rymme att vistas i af.JFRcohyponymplaceracohyponymstationera press­centrum ska förläggas till ett vånings­plan fem trappor upp○särsk.till­dela som in­kvartering bataljonen är förlagd i baracker○äv. bildligtplacera i visst (tids)sammanhang författaren har förlagt handlingen till 1800-talets Indienförlägga ngn/ngt ngnstans/TIDsedan 1535fornsv. forläggia ’lägga på fel ställe; förstöra; undan­hålla; betala; ersätta’; av lågty. vorlegen med samma betydelse 2placera (ngt) så att det inte kan hittas Nollnu har far­mor förlagt glas­ögonen i­genförlägga ngtsedan 1477Åbo domkyrkas Svartbok3ge ut (bok e.d.) på sitt förlag bok.sese1förlag 1 han förlägger mest romanerförlägga ngtsedan 17314lämna kapital eller lån för drivande av rörelse ekon.förlägga (ngt)sedan 1619Subst.:vbid1-162968förläggande, förläggning (till 1)