Svensk ordbok 2009, webbversion
förpak
´
ta
verb
~de ~t
för·pakt·ar
●
arrendera
inkomstbringande rättighet
åld.
ekon.
samh.
förpakta ngt
sedan 1636
av ty.
verpachten
med samma betydelse; jfr
paktum
Subst.:
vbid1-163557
förpaktande
,
vbid2-163557
förpaktning