Svensk ordbok 2009, webbversion

förvär´va verb ~de ~t för·värv·ar●bli ägare till ngt, t.ex. genom köp; med avs. särsk. på ägo­delar men äv. abstraktare ekon.relig.kommunen fick erbjudande om att förvärva byggnadenförvärva kunskaper○äv. med avs. på ngt som inte är önsk­värtförvärva fiender○äv. i mots. till ngt med­föttvanligen perf. part. gradvis lära in med­födda och förvärvade behovförvärva ngn/ngtsurt förvärvadesesur 1 sedan 1405öppet brev utfärdat av riddaren Jakob Abrahamsson i finska Räsla om gårdsförsäljning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. forvärva; av lågty. vorwerven med samma betydelse; jfr värva Subst.:vbid1-166157förvärvande; förvärv